Anarkism och Våld mot kvinnor

Asså visst, kanske det gått ett tag sen jag skrev sist. Och nej, jag tänker inte köra igenom värsta uppdateringen på allt som hänt här i landet sen dess. Men det är en hel del kan jag lova. Som bara det att det utväxlades rätt hårda ord mellan Chavez och Uribe i Colombia över de senares intrång i Ecuador och bombning av en hel massa sovande männsikor ur den colombianska FARC-guerillan, där den näst högsta ledaren, Raúl Reyes, dog. Hans laptop beslagstogs och sedan har en massa intressanta, och i många fall tvivelaktiga uppgifter kommit ut. Bland annat om Chavez' och Venezuelas relation till den terrorist-stämplade FARC-guerillan. Chavez kallade hem ambassadören från Colombia, och placerade ut militärposter längs hela gränsen, som markering gentemot Colombia att det de gjorde i Ecuador inte kommer att hända i Venezuela, men också som ett tecken på stöd till Ecuador. Det uttalades till och med varningar om förestående krig mellan Venezuela och Colombia. Men konflikten tycktes få ett väldigt snabbt och uppsluppet slut på ett toppmöte för några veckor sen. Uribe bad om ursäkt, Chavez sjöng och gav tydligen ett mycket bra tal, och Correa i Ecuador mjukades upp. Så skakades det hand och svors trohet till den latinamerikanska enheten och konfliktlösning via dialog.
Allt frid och fröjd som det verkade... tills det några veckor senare kom uppgifter om att de bomber som använts av Colombia i Ecuador varit av en typ som normalt används av USA-militär och som Colombia enligt vad som varit känt innan inte innehar. Det skulle i såfall ha varit USA som stod för attacken mot guerilla-gruppen vilket skulle ha satt hela operationen i ett ännu mer kritiskt läge. Det är ju välkänt vilka enorma mängder finansiellt o militärt stöd USA ger till Colombia i deras krig mot terrorismen och knarkhandeln. Colombia och Uribe hade dock bedyrat att USA inte hade något med ingreppet i Ecuador att göra... vad som stämmer och inte vet jag inte än.

Nåja. I övrigt har jag hängt runt lite med anarkisterna i stan. De är en rätt begränsad skara på kanske högst 40 pers, varav dock ca 20 ger ut en mycket bra och läsvärd tidsskrift: Ellibertario.com som jag rekommenderar till dem som läser spanska. De har även artiklar på engelska. Det är verkligen spännande att diskutera med dem kring den bolivarianska revolutionen som Chavez anför i Venezuela. Hur de ser på den, på Chavez och vad de hade önskat istället. Det är en ganska hård inställning från anarkisternas sida gentemot "2000-talets Socialism" som implementeras i Venezuela av Chavez. Som anarkister föredrar de ju ingen statsmakt överhuvudtaget, men å andra sidan är det ju ändock med en socialistisk retorik som den nuvarande regeringen driver igenom sin politik. Det är extremt intressant att jämföra den kritik som anarkisterna framför, med den som jag satts in i av alla uppe på mitt universitet. Och det är nästan som om nån kört copy-paste, för argumenten, ordval och mycket annat är slående lika trots att många studenter nog skulle sky en anarkistisk titel och vice-versa.

Några av de yngsta medlemmarna har sedan några veckor tillbaka börjat planera att inreda ett ödehus och göra det till ett hus öppet för vem som helst, med aktiviteter och verkstäder, musikrum, kök och allt sånt. Förra helgen följde jag med till huset för att se. Det ligger mitt i ett välbärgat bostadsområde och dess ägare stack därifrån för mer än 15 år sen. Av all graffitti på väggarna står det tydligt att det är ett välkänt hus bland många unga, men säkerligen också av hemlösa och andra nyfikna. Så deras idé är helt enkelt att städa upp allt som är förfallet, reparera de trasiga väggarna, dra ledningar och måla om för att göra det till ett aktivitetshus. Ett litet problem är bara att det inte är deras hus, vilket samtidigt är lite av idén. Men hur ska man få alla andra användare av huset att vilja samma sak när det är en högst brokig och odefinierbar skara... ett dilemma. Men det är ett otroligt häftigt hus!! Dock väääldigt mycket jobb kvar innan det går att börja använda det.










Så i övrigt har jag nog mest varit begravd i artiklar, intervjuer, konferenser och kurser och dylikt i temat "Socialpolitik och våld mot kvinnor". Mycket att ta till sig men väldigt spännande samtidigt. För precis ett år sen kom en ny, typ, grundlag ut rörande Kvinnors rättigheter till ett liv fritt från våld. Det är en mycket radikal och heltäckande lag med potencial att ändra och förbättra många aspekter kring detta problem. Men det största problemet vad gäller de venezulanska regelverket är just att kunskaperna om lagen och ännu mindre om problemet som sådant i många fall saknas hos de profisionella som skall applicera den, men också hos alla kvinnor som innehar alla de rättigheter som den innehåller. Det finns dock rätt stort intresse för frågan som jag uppfattar det och om inte annat så är det ett rätt tacksamt politiskt klimat för tillfället att genomföra stora och genomgripande policyförändringar. För är det nåt som revolutionen i Venezuela inte kan neka, så är det lika rättigheter till alla, åtminstone i retoriken.

En del resor har också hunnits med in emellan. Det var ju påsklov till exempel. Jag åkte iväg med några andra utbytesstudenter till en flod i Amazonas, med ett gigantiskt vattenfall som mål, mitt inne i djupaste djungeln. Efter två dagar och mååånga långa timmar i en liten motorbåt och under het sol så kom vi fram till en stor flodstrand. 2 timmar upp i bergen var vattenfallen. Vi kom fram vid nio på kvällen, fullmånen lös så starkt att det bildades en regnbåge av dess sken!